I lördags somnade min fina vän Joel in, 2 år och 6 månader gammal. De sista elva dagarna kämpade vi tillsammans men till

slut orkade hans kropp inte mer och han somnade in stilla i min famn.
Joel kommer alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta och tomrummet efter honom är enormt. Men jag är också glad

att han inte behöver kämpa mer. Där han är nu behöver ingen oro och kamp finnas. Nu kan han springa fritt, så långt han

vill. 

Jag vill tacka för alla goda råd och fint stöd som vi fått från er medlemmer på iFokus. Tack!