2015-04-08 16:21 #0 av: Fridelin

I den här artikeln ska jag ta upp lite om avel. Vad man ska tänka på, vad det finns för risker, parningen och om ungarnas utveckling. Det är både väldigt roligt och lärorikt att ha ungar. Det finns ju inget sötare än små ungar! Men det gäller att tänka efter ordentligt innan man tar en kull. Det är ett oerhört ansvar man tar på sig. Visst kan man ta en kull bara för att det är roligt om man gör det med ansvar och vet vad det är man ger sig in på.

Vad man bör tänka på innan:

Det första man bör göra är att läsa på ordentligt och skaffa sig kunskap. Sedan ska man ju ha två avelsdjur. Jag tycker det bästa är att avla på hamstrar med stamtavla från uppfödare. Då vet man att det inte har avlats på djur med sjukdomar och defekter eller dyl. Man har även koll på vilket släkte hamstern kommer från och kan räkna ut vilka recessiva färger ungarna kan få.

Man bör bara avla på djur som är friska och som har bra temperament, då sådant är ärftligt. Alla färger går att kombinera, men det finns rekommendationer på vissa färger som man helst inte bör kombinera med varandra. Mer om det kan ni läsa här: http://www.hamsterforeningen.se/guldhamster/f%C3%A4rgkategorier-1920793

I en kull kan det komma över 15 ungar, även om det vanligaste är 7-10 ungar. Rekordet är 24 stycken! Så har du möjlighet att hitta hem till alla ungarna? Och har du plats för dem om du inte får dem sålda? Detta bör du ha tänkt igenom INNAN! När ungarna blivit 8 veckor måste alla ha egen bur!

En annan sak man bör vara medveten om när man tar en kull är att det kostar! Det går åt mycket mer mat, sand osv. Dessutom måste man vara beredd på att saker och ting kan gå snett och man kan behöva uppsöka veterinär. I värsta fall kan komplikationer leda till att honan inte överlever.

Parning:

Lagen säger att man får använda hamstern i avel från 3 månaders ålder men då hamstern inte växt färdigt bör man vänta tills hamstern är 5 månader. En andra kull kan tas på honan innan hon blir 1 år, om hon är vid god häls och kondition. Sedan börjar skelettet stelna och det är en mycket större risk att allt inte går som det ska om man tar en kull då. Dessutom blir många honor sterila efter ett års ålder. Låt honan vila upp sig några månader innan andra kullen då det annars kan bli för mycket för henne.

En hane kan användas i avel så länge han är vid god hälsa och kondition.

Just parningen när det gäller guldhamstrar kan vara lite komplicerad, eftersom de är ensamdjur och kan börja slåss. Särar man i så fall inte på dem i tid kan de skada eller till och med döda varandra.

När honan brunstar, dvs. är parningsvillig, kan man släppa ihop henne med hanen. Brunstar gör hon ungefär var 4:e dag. På vissa honor är det väldigt lätt att se när hon brunstar. Det kan lukta ganska fränt, och om man stryker henne över ryggen ställer hon sig i parningsställning. Hon står då stel som en pinne med svanstippen i vädret. Oftast brunstar hon på kvällen runt niotiden, men hittar man ingen brunst får man börja kolla fler tidpunkter på dygnet.

Hittar du fortfarande ingen brunst, så ställ honans bur ljust och ge henne mycket näringsrik mat. Låt hanens bur stå nära så att honan kan känna lukten av honom. Du kan också låta dem lukta på varandra genom galler. Ibland kan det vara det som krävs för att honan ska visa sig parningsvillig.

Låt parningen ske på en neutral plats, alltså inte i någon av hamstrarnas burar. När honan brunstar kan du släppa ned hanen. Håll noggrann uppsikt över dem hela tiden och var beredd att sära på dem om de börjar slåss. Använd i så fall en handduk eller dyl. så att du inte blir biten.

Ibland kan det dröja lite innan hanen kommer på hur han ska göra, speciellt om det är första gången, men det brukar ge med sig.

Parningen kan ta allt mellan en halvtimme och en timme.

Honan brukar tillslut säga ifrån och då kan man sära på dem. Men låt dem bli helt färdiga först.

Lämna sedan hamstrarna ifred i sina burar.

Dräktighet:

Om parningen tar sig är honan dräktig i 16 dygn. Brunstar honan efter 4 dygn är hon troligtvis inte dräktig, men vänta i så fall i minst 16 dygn innan omparning då en hona faktiskt kan visa tecken på brunst fastän hon är dräktig.

Är honan dräktig brukar hon gå upp i vikt och i slutet av dräktigheten brukar man kunna se små bebisbulor på magen. Ge henne mycket näringsrik mat och hantera henne varsamt under denna tid.

Se till att bebissäkra buren några dagar innan nedkomsten. Ta bort hjul eller annat som kan skada ungarna. Hus är inte nödvändigt, men vill man ha hus får det inte vara för tungt då ungarna lätta kan klämmas. Annars brukar honan boa i ett hörn av buren. Ge henne fri tillgång till bomaterial, (förslagsvis toapapper/hushållspapper). Honan brukar vara duktig att boa och kan boa allt från flera dagar innan eller samma dag.

Ungarnas utveckling:

Förlossningen brukar honan sköta själv. Lämna henne ifred, men man kan kolla till henne ibland utan att störa henne. Ibland uppstår komplikationer och hon kanske inte får ut alla ungar. Då kan man massera henne lite lätt på magen. Hjälper inte det så kan man uppsöka veterinär som förhoppningsvis kan hjälpa till.

När ungarna kommit brukar man kunna höra pip från buren. Det kan vara väldigt lockande att kolla till ungarna, räkna dem osv. Men det är väldigt viktigt att lämna dem ifred i början, annars kan mamman bli stressad och börja flytta runt ungarna eller äta upp dem. Det är inte ovanligt att hon plockar bort någon eller några ungar ändå. Det kan bero på att det är något fel på ungen, eller så är det helt enkelt för många ungar för henne…

När ungarna föds är de nakna och blinda och bara ca en cm långa. På svartögda ungar kan man se en liten svart prick där ögat ska sitta medan det hos rödögda ungar inte syns någonting.

Redan efter 2-3 dygn börjar ungarna att få lite pälsfjun och det går nu att se om ungarna blir mörka eller ljusa.

Efter ca 5 dagar brukar man kunna se om ungarna har någon teckning.

När ungarna är runt en vecka gamla kan de börja äta lite fast föda. Man kan strö lite vetegroddar, pasta, barnmat, sallad eller något annat lättuggat över boet.

Snart kan ungarna börja försöka smita ut ur boet, men mamman hämtar snabbt tillbaka dem.

På 8:e dagen brukar man definitivt kunna könsbestämma ungarna. På honorna syn spenarna som små fläckar på magen och det är närmare mellan kön och anus än hos hanarna. Ta det dock lugnt. Märker du att mamman blir stressad så vänta några dagar till. Mamman kan fortfarande äta upp ungarna om hon blir osäker. Fram tills att ungarna öppnar ögonen när de är drygt 2 veckor ska man vara väldigt försiktig med dem.

När ungarna blir 2 veckor brukar mamman inte bära tillbaka dem längre när de smiter från boet. Deras hörselgångar är nu utvecklade så att de kan höra.

Ungarna äter nu mer och mer fast föda även om de fortsätter att dia tills de är 3 veckor gamla. Se till att de alltid har tillgång till mat. Det går åt mycket mat när man har ungar. Ge mycket näringsrik mat i form av t.ex. grönsaker, linser, groddar, pasta, ris, potatis, kött, ägg, gröt, barnmat mm.

Mellan 14-16 dygn öppnar ungarna ögonen. Nu kan man börja ta upp dem mer, och mamman brukar inte ha något emot att bli av med dem små korta stunder. Hantera dem dock väldigt varsamt då små ungar är väldigt sprattliga och lätt kan hoppa ur handen.

När ungarna är tre veckor gamla är de helt utvecklade, fast i miniformat. Väldigt söta!

Vid 4 veckors ålder bör man sära på honor och hanar då de kan bli könsmogna redan vid denna ålder. Honorna kan ev. bo kvar hon mamman ett litet tag till.

Vid 4-5 veckors ålder kan de börja flytta till sina nya hem. Många väljer att ha kvar ungarna tills de är 5 veckor så man ser att de växer till sig ordentligt.

Efter 8 veckor måste alla ungar ha egen bur enligt lag från jordbruksverket. Men redan vid 6 veckors ålder kan det vara bra att skilja dem åt då de annars kan uppstå slagsmål.

Hoppas att artikeln får vara till hjälp!